Jag tycker juh, som rubriken avslöjar, inte särskilt mycke om hondjur. Varesej de på två eller fyra ben. Lömska, svårberäkneliga & allmänt irriterande, det är min bild av kvinnor. Ja, i de flästa fallen, ska då tilläggas. MEN igår träffade jag en av den kvinnliga sorten, som dess utom levererats i en "såndär" förpackning som bara skriiiker ut - jag är dum i huvet å kan inget annat än att fila mina naglar & köpa kläder MEN som sagt, det kommer ett MEN. Hon var inte alls som ytan gav sken av att vara. (Om man nu tillåts vara så fördomsfull, vilket jag ger mig själv full tillåtelse att vara!!) 

Storyn lyder: Jag å min köra familj åkte för att träffa en polare till mig å hans tjej (som jag aldrig träffat förut) Tyckte nämnligen att det var på tiden då dom nu ska få bebis å jag vill "vara med" redan från början på deras resa mot föräldraskapet... Sagt å gjort...vi åkte å jag hade inte alls så stora förhoppningar om att vilja se henne igen, men vafaan det är juh hans val tänke jag...huvudsaken att hon gör honom lycklig. Haha..hon gjorde juh för faan MIG lycklig oxå. Vilken go tjej han hittat. Vet inte om han instruerat henna inför vårat möte eller inte, men isåfall spelade hon jävligt bra, å bara den ansträngningen skulle vara värd ett poeng eller två. Stämpeln lyder alltså: GODKÄND.