Trampar jag bara runt i något som jag VILL ska fungera, men inte kommer att göra det? Är inte förnuft & önskan sammankopplade längre? Så sent som IGÅR  bekräftade vi för varandra att vi skulle jobba på vår relation. Att även han skulle bidra till en förbättring. Jag gick på det...igen.

Idag...dryga dygnet efter berättar han att han ska iväg & dricka öl på Fredag, med sin far (!?) Har gav mig dock alternativet att följa med MEN OM jag följer med (tillade han) så kommer du bara att sitta & tjuvlyssna & analysera hur jag (han) beter mig. (varpå jag frågade : ok, & om jag inte följer med...vad gör jag då?) SVAR: då sitter du hemma & misstror mig, tror att jag ljugit & funderar på när/om jag kommer hem & är redo att skälla på mig så fort jag kommer hem.

OM det nu är såhär jag skulle reagera..vore det då inte lämpligt att göra som vi beslutade igår? Att lägga fokus på att FÖRBÄTTRA vårat förhållande istället för att spotta dealen i ansiktet & göra det motsatta?

Är allt detta nåt jävla skämt för att se hur långt ner jag är villig att sänka mig? Är det nåt test för att se hur mycke förnedring & bullshit jag accepterar innan jag drar?

Det var längesedan jag kände mig lessen över bristen på respekt, tillit...kärlek helt enkelt-  i vårat förhållande...kanske har jag innom mig insett vad det medvetna ännu inte vågat greppa om...

 Dags att sluta hoppas att väggen blir en dörr!!